Archive for the ‘Foreign and security politics’ Category
TFF PressInfo # 437 – Johan Galtung is awarded peace prize in Nobel’s spirit
By Jan Oberg
On Saturday, December 2 2017, Johan Galtung is awared the alternative peace prize, The People’s Peace Prize In Accordance With Nobel’s Will.
Who is Johan Galtung
Born in Norway 87 years ago. The most innovative and productive figure in international peace and cconflict research. Has taught at 50 universities around the world and received 50 honorary degrees and other prizes. Consultant to a series of international organisations, the UN in particular.
Author of about 160 books in fields such as peace and peace-making, security politics, violence, alternative defence, macro history, mathematics, peace journalism, future research, social science methodology, world order issues, economics and theory of science.
Has been a mediator and produced peace plans in around 100 conflicts – among them Palestine-Israel, the Middle East as a region, North and South Korea, Equador and Peru, former Yugoslavia, East and West.
Is the founder of Peace Research Institute, Oslo, PRIO, and the network and net university Transcend.
Still very active and operates globally, lives in Spain, Japan and the US. Married to Fumiko Nishimura.
The Prize
Has been created as a constructive alternative to the official Nobel Peace Prize in Oslo which, for years, has been awarded in defiance of Alfred Nobel’s will – however not this year when ICAN, the International Campaign to Abolish Nuclear Weapons, will receive the prize on December 10.
The Prize is decided by and awarded by the Peace Movement of Orust, a small association at a small island on the West coast of Sweden – an organisation headed by two other pioneers of peace, Erni and Ola Friholt, who have also passed 80.
This prize comes with no money but love and honour.
TFF PressInfo # 437 – Johan Galtung tilldelas fredspris i enlighet med Nobels testamente
Av Jan Öberg
På lördag den 2:a december 2017 tilldelas Johan Galtung det alternativa fredspriset, Folkets Fredspris i Enlighet med Nobels Testamente.
Vem är Johan Galtung?
Född i Norge för 87 år sedan. Fredsforskningens mest innovativa och produktiva gestalt. Har varit professor på 50 universitet världen runt och fått 50 hedersdoktorat och priser. Rådgivare för många internationella organisationer, speciellt FN. Författare till 160 böcker inom bl a fred, säkerhetspolitik, våld, alternativt försvar, makrohistoria, matematik, fredsjournalistik, framtidsforskning, socialvetenskaplig metod, världsordning, ekonomi, vetenskapsteori.
Har medlat i och skapat fredsförslag beträffande 100 internationella konflikter – bl a Israel-Palestina, Mellanöstern som region, Nord- och Sydkorea, Ecuador och Peru, fd. Jugoslavien, Öst och Väst.
Skapade PRIO, fredsforskningsinstitutet i Oslo, och nätverket/universitetet Transcend.
Fortfarande globalt operativ – lever i Spanien, Japan och USA. Gift med Fumiko Nishimura.
Priset
Skapat som konstruktivt alternativ till det officiella Nobel-priset i Oslo, som i åratal har ignorerat Alfred Nobels testamente – dock inte för 2017 där ICAN, International Campaign to Abolish Nuclear Weapons, ska få ta emot priset den 10:e december.
Det bestäms och delas ut av Fredsrörelsen på Orust, en liten förening på en liten ö i Bohuslän, västra Sverige – en förening som leds av två andra pionjärer inom fred, Erni och Ola Friholt, bägge också 80 år fyllda.
Med priset följer inga pengar utan kärlek och heder.
Bakgrund
Friholtarna och Orust-rörelsen har ett livslångt engagemang för ickevåld, global utveckling, kvinnors rätt, konst och poesi. Rörelsen representerar det bästa inom nordisk folkrörelseverksamhet och fred och står bakom Sveriges förmodligen bästa föredragsserie, i Henåns Kulturhus, med forskare, journalister, författare – alltid med humanistisk, globalt, kritiskt och konstruktivt perspektiv.
Dialog, inte konfrontation. Högt på intellektualism och integritet, lågt på populism, politisk korrekthet och sekterism.
Kort sagt, Nordens viktigaste fredsrörelse, en lokal-global rörelse helt i Gandhis anda med en rak linje tillbaka till Galtungs första bok från 1955, med filosofen Arne Næss,”Gandhis Politiske Etikk”.
Betydelse
Ingen som helst – om man ska tro svenska och utländska medier, men det ska man som bekant inte.
Men nog så betydelsefull i substansen – för forskning, fred, fri opinionsbildning och folkhemstradition – och som konstruktiv kommentar till dagens svensk-amerikanska säkerhetspolitik, som Nobel skulle ha beklagat djupt.
Kort sagt, för motståndets och alternativens etik.
Ett Nobelsk-Gandhianskt pris som ligger helt i linje med en annan norrman, Nordahl Grieg’s, formulering att ”Stilt går granaternas glidende bånd. Stans deres drift mot död, stans dem med ånd. Kringsatt av fiender, gå in i din tid.”
Ceremonin
Lördag den 2:a december på Svanviks gamla skola vid Stocken på Orust 10:00 med föredrag av Johan Galtung och Jan Öberg (om Galtung), musik, fackeltåg och 19:00 Nobel-bankett och utdelning av fredspriset.
Arrangeras med stöd av Orust Kommun och Sensus.
Kontakt
Ola och Erni Friholt på ernifriholt@tele2.se, tel +46 (0)304-51215 – eller
Jan Öberg på +46 (0)738 525200
Försvarsministern, ÖB och informationen
Av Erni & Ola Friholt
TFF Associates
Försvarsminister Peter Hultqvist och ÖB Mikael Bydén hävdar i sin DN-artikel den 15 maj att det finns uppenbar risk för påverkans- och informationsoperationer i anslutning till höstens militärövning Aurora 17, den största övningen på 24 år, med deltagande av sex NATO-länder och Finland.
Artikeln visar verkligen risken för desinformation i våra media.
Författarna talar om ett hotfullt och rustande Ryssland. Om NATO har de inga farhågor. Detta är uppseendeväckande, då de faktiska styrkeförhållandena pekar i motsatt riktning.
Enligt det av svenska staten sponsrade forskningsinstitutet SIPRI är NATOs samlade rustningsbudget 881 miljarder dollars, och ökande, medan Rysslands rustningsbudget uppgår till 66 miljarder dollars, och minskande. Ryssland har alltså mindre än en trettondel av NATOs resurser. Omvänt är NATO mer än tretton gånger starkare än Ryssland.
Vad gäller aggressiv framtoning har NATO de senaste tjugosex åren efter Warszawapaktens upplösning flyttat fram sina positioner och baser från västra Europa ända till Rysslands gräns mot Estland, Lettland och Litauen, och via Polen, Tjeckien, Slovakien, Ungern, Rumänien och Bulgarien starkt närmat sig Ryssland och förhandlar sedan 2014 med Ukraina, där man redan är verksam. Read the rest of this entry »
Vem kan tro på historien om Nine Eleven?
Av Ola Friholt
Det är nu 15 år sedan den ödesdigra dagen 11 september 2001. Sedan dess har kriget mot terrorismen utvecklats och krävt minst två miljoner liv och lika många psykiskt och fysiskt skadade, allt enligt en utredning från USAs läkarsällskap, ”Physicians for Social Responsibility” (med 50 000 medlemmar och medlem av Läkare mot kärnvapen).
Resultatet av kriget mot terrorismen är dessutom negativt även för väst. Idag har attentaten och offren i väst mångdubblats.
Lika anmärkningsvärt är att medborgarnas fri- och rättigheter i väst dramatiskt har urholkats. Kontrollen uppifrån är närmast total med avlyssning utan praktisk begränsning.
Hemliga fångläger med tortyr av godtyckligt fängslade har avslöjats i Polen, Tjeckien, Kosovo och Egypten, utöver de öppet erkända på Guantanamo, i Afghanistan och Pakistan. Ett sextiotal personer har suttit på Guantanamo i fjorton år utan rannsakan och dom från USA, som förr kallats ”Världens största demokrati”.
Den 11 september kan alltså kopplas till urholkning av demokratiska fri- och rättigheter, utomrättsligt dödande i stor skala, godtyckligt fängslande, officiellt påbjuden tortyr m m. Till detta kan läggas intensifierade rustningar och nya krig på bekostnad av fredlig dialog och konfliktlösning. Sveriges regeringar har följsamt godtagit både den officiella bilden av händelserna den 11 september 2001 och dess såväl militära som civila konsekvenser.
Det är ingen tillfällighet att avlyssningsstationerna på Lovön och Lerkil hör till världens största och att rymdforskningsstationen Esrange i Kiruna förmedlar satellitdata till USA/Nato för deras krigföring.
Och Sverige deltog i förmenta antiterrorkrig i Afghanistan och Libyen.
Det finns anledning att omvärdera hela utvecklingen under femton år och ifrågasätta själva den åberopade grunden för denna utveckling: raserandet av World Trade Centre.
Ifrågasättandet av den officiella beskrivningen av den händelsen började nästan omedelbart. Idag finns en hel litteratur som smular sönder den bild som är officiellt accepterad i väst. Vad var det som egentligen skedde, och vem låg bakom?
Betydande analyser gjordes av Andreas von Bülow, tidigare minister för teknologi och forskning i Helmut Schmidts regering i Tyskland, med boken ”CIA och 11 september” (2003) på Alhambra förlag. Professor David Ray Griffin har publicerat flera böcker, på svenska ”Motsägelser om 11 september”, Alhambra 2008, och ”WTC 7 och dess mystiska kollaps”, Alhambra 2010. Dessutom omfattande analyser på Internet, t ex Wood & Reynolds: ”The Star Wars Beam Weapons and Star Wars Directed Energy Weapons” (2006) och D A Khalezov: ”911thology: The Third Truth about 9-11” (2013), 1092 sidor.
För en sunt tänkande människa ter det sig orimligt att makthavare skulle kunna bedriva en politik som drabbar det egna folket. Ändå är detta vardagsmat sedan århundraden, med nittonhundratalet som eländets höjdpunkt. Då offrades långt över 100 miljoner liv även av ledare som kallade sig demokratiska. Det ansågs självklart att utkämpa världskrigen så som de utkämpades.
Likaså krigen för och emot kolonial befrielse och krigen för kontroll över råvarutillgångar och marknader. Och sedan årtionden dör cirka hundratusen människor varje dag i sviterna av världens orättvisor utan att särskilda insatser görs för att förhindra det.
De senaste åren har destabilisering och förstöring av stater stått på stormaktsprogrammet under uppenbart falska förevändningar men utan att väcka förvåning. Ansvariga är främst USA och England under medverkan av övriga Nato. Detta hindrar inte att majoriteten av Sveriges politiska partier och riksdagen liksom regeringen alltmer närmar sig Natomedlemskap, utan att gå in i den debatt som borde vara självklar i en demokrati.
Att ledare är beredda att offra tusentals av sitt eget och andra folk för tvivelaktiga mål är således väl belagt.
Det finns all anledning att tvivla på de förklaringar en stormakts ledare ger.
Den 11. 9. 2001 sägs alltså 19 muslimska flygkapare ha flugit in i World Trade Centres två högsta skyskrapor och därigenom fått dem att rasa till grunden. Read the rest of this entry »
TFF PressInfo # 382: Cheating Moscow – NATO’s dangerous expansion
By Jonathan Power
June 28th 2016.
NATO has just announced a plan to send troops to the alliance’s eastern flank, close to the Russian border. NATO says it is attempting to deter potential Russian aggression.
The UK, the US, Canada and Germany will lead four battle groups to be based in Poland and the Baltic states. Diplomats say the troops will be a deterrent to Russian aggression by acting as a “tripwire” that would trigger a full response from the alliance if necessary
On Sunday the foreign minister of Germany, Frank-Walter Steinmeier, condemned Western “sabre-rattling and war cries”. He said, “Anyone who believes the symbolic tank parades on the Alliance’s eastern border will increase security is wrong”.
Apart from the appalling fact that the West is contemplating all out war against Russia there is the plain fact that it has expanded NATO in contravention of the solemn understandings given the Soviet Union at the end of the Cold War.
The deal was straightforward: The Soviet Union would agree to the reunification of East and West Germany and accept that East Germany would become part of NATO in return for a non-expansion promise.
It is the breaking of this promise that, more than any other one thing, has fuelled Read the rest of this entry »
Shadows of Doom
By Gunnar Westberg
During the years since the end of the Cold War, Peter Handberg – a writer and translator – has travelled many times in the Baltic states, Estonia, Latvia and Lithuania. He has visited many sites where nuclear weapons were kept at the time, ready to destroy the world.
Handberg has also spoken to military officers who once watched over these instruments of Armageddon. He has written an important book on the subject, Undergångens skuggor (Shadows of Doom). The book is not translated but a documentary film is planned.
He has just led a group of people from Sweden to some of these bases, abandoned since 1987. We were about ten physicians from the Swedish section of International Physicians for the Prevention of Nuclear War (IPPNW) and ten others – historians, people with an interest in the Baltic states, etc..
I learnt three important facts, from the book and be visiting these sites:
1. The size of the Soviet nuclear complex in these small Baltic states was enormous; there were at least 35 bases.
2. The officers who watched over the missiles were, especially in 1983, convinced that an American attack would come and they expected to launch their missiles.
3. There were at some of these bases, in the sixties but also much later, short distance missiles with a range of not more than 600 km, enough to reach Southern Finland and Eastern Sweden only. They carried a large number of bombs, mostly of 100 kt effect, or about six Hiroshima bombs.
The reason “neutral” Sweden was targeted was that a US attack with bomb planes carrying nuclear weapons was expected to come also over Sweden, possibly using Swedish airfields.
Maybe that was correct: Sweden would have been used as a platform for an American nuclear attack on the Soviet Union. Such a scenario is described by Thomas Reed, once head of US Air Force, in his book At the Abyss.
Reed was a US defence analyst who in the eighties participated in the selection of enemy targets in the strategic plane called SIOP.
I can not avoid comparing this piece of history to the situation today: Sweden’s government is moving ever closer to NATO and has – through the Host Country Agreement – prepared for NATO bases in the country and thereby – potentially at least – for an attack to be carried out by NATO from Swedish territory.
We Swedes are making ourselves a target.
Kärnvapen och andra vapen
Av Erni & Ola Friholt
Margot Wallström har utropat en feministisk utrikespolitik för Sverige. Inom den tecknades nyss ett värdlandsavtal med Nato, världens utan jämförelse starkaste militärallians. Avtalet permanentar flera gånger årligen återkommande militärmanövrer i stora delar av vårt lands luftrum, på landytan och i territorialvattnen. Sverige bekostar nödvändiga infrastrukturan-läggningar.
Militärmanövrerna samtrimmar svensk militär med Nato. Den underförstådda motståndaren är Ryssland, ständigt utpekat som aggressivt och hotfullt. Med den förklaringen flyttar Nato ständigt fram sina positioner mot Rysslands gränser. Eftersom Ryssland känner sig hotat utvecklas ett spel som leder till ökad spänning och krigsrisk, vilket i sin tur ger anledning att upprusta båda sidor.
Kapprustningen tar resurser från det civila samhället och skapar oro även där. Närmast ska det torkdrabbade Gotland utrustas med nya anläggningar, vapen och manskap. Kapprustning med ständigt nya vapen har bara ett slut: fattigdom och krig.
I denna situation önskar Sveriges regering förhandla fram ett förbud mot kärnvapen, det vapen som kärnvapenmakternas säkerhetstänkande ytterst vilar på och är det sista de skulle avstå från. Detta erinrar om myten om Sisyfos, mannen som dömts att baxa ett stenblock uppför en sluttning och som varje gång han nått toppen får se blocket rulla ner igen till utgångspunkten.
Den svenska regeringens feministiska Sisyfosarbete bortser ihärdigt ifrån att det är alla de andra vapnen som startar utarmande kapprustning och krigshot. De så kallade konventionella vapnen skördar dagligen och stundligen dödsoffer och skadade. Hur befängt det än kan låta, måste väl illusionen om säkerhet och fred genom de andra vapnen ha lockat till värdlandsavtalet med Nato?
Regeringen väljer att betala och samarbeta med ”de stora grabbarna”, de som i Serbien, Afghanistan, Irak, Libyen, Syrien, Jemen och Somalia med militära konventionella ”insatser” dödat över två miljoner människor på femton år och skadat ännu fler.
Deras svar på konflikter är endast ett: bombningar till underkastelse.
Därför får vi som svar ett evigt s k terrorhot.
Om den feministiska utrikespolitiken vore allvarligt menad, vore den givna politiken nedrustning, samtal och utbyte med den utpekade fienden, allt för avspänning i enlighet med Palmes kommission om gemensam säkerhet, alltså även motsidans säkerhet, och en verklig alliansfrihet.
Nu går färden åt motsatt håll, med kontraproduktiv handelsbojkott och anslutning till Natos våldsdoktrin.
Du lever farligt, Margot!
ERNI & OLA FRIHOLT
Nordic family meets with Big Brother Obama in his nice White House
By Gunnar Westberg
Very pleasant meeting. We all agreed on everything. We follow you, Big Brother, in all your ventures, we are so happy you like us.
Reports and family pictures have appeared in media from a dinner with 350 guests. Nice laudatory speeches, not a disturbing critical word.
There is a final document on everything that was agreed, already beforehand.
I recommend no one to read the paper, you can’t, it is such a soporific (= tending to induce drowsiness or sleep).
No journalist has so far given an overview, they fell asleep too, I guess. The section on Environment and on Energy seems good, but nothing new. The failure of the USA in energy conservation is not allowed to disturb in this Feel good report.
The section on Defence and Security is, however, very depressing. Read the rest of this entry »
Sweden soon at war? Yes, perhaps, if in NATO
By Jan Oberg
It was a few days ago when Swedish Army chief, Major-General Anders Brännström stated in a (leaked) internal document that ‘Sweden could be at war within a few years.’
This is, of course, nothing but ‘fearology’ and very bad judgement. He may be a great soldier but a victim of his own system’s bizarre threat perceptions – always pointing as they do to the Russians.
As I explain here, this is part of a much larger picture – and it isn’t good. The statement – that is not and has not been backed up by any analysis – ought to be enough for general Brännström to be replaced.
But that is something both mainstream media and scholars are too diplomatic to suggest. Had he stated something about Sweden being drawn into a war if it were a NATO member it would certainly have caused quite a media debate and discussions about his qualifications.
Om Samförståndsavtal med Nato om värdlandsstöd
Av Ola Friholt
För Fredsrörelsen på Orust
Ordförande och TFF Associate
Till Försvarsdepartementet
103 33 Stockholm
Re: Yttrande om promemorian om Samförståndsavtal med Nato om värdlandsstöd.
DS 2015:39 PM om värdlandsavtal
Fredsrörelsens organisationer har sent omsider fått ta del av denna promemoria. I hast vill nu Fredsrörelsen på Orust avge detta yttrande.
Det förtjänar att påpekas att den samlade fredsrörelsen i Sverige har genom en mer än hundraårig tradition av intresserad efterforskning och fördjupning i frågor om konflikter och konfliktlösning uppnått en fördjupad kunskap, oftast förmedlad av kända fredsforskare som Johan Galtung, Håkan Wiberg, Jan Öberg och av dem som vid svenska universitet inbjudits till talrika seminarier, alltså internationella profiler som nämnde Galtung, Noam Chomsky, Richard Falk, och böcker av Daisaku Ikeda, Howard Zinn och andra.
En överväldigande bevisning finns om att militära medel inte förmår lösa konflikter. Konfliktlösning och bestående fred måste eftersträvas och förverkligas med fredliga medel, avspänning, samarbete m m för att åstadkomma en gemensam säkerhet för alla konfliktande parter. Straff- och vedergällningstänkande är alltid kontraproduktivt. Rustning och allianser skapar hot och spänningar.
I detta ljus bör vi analysera det pågående arbetet med att vinna folkets stöd för ett värdlandsavtal med Nato, världens utan jämförelse starkaste militärallians med cirka 60 % av världens samlade militärutgifter.
Fredsrörelsen på Orust har följande synpunkter på detta PM om värdlandsavtal:
Avsnitt 3, Ärendet
Under de senaste tjugo åren har Sveriges regeringar stegvis och utan folklig debatt och information övergivit etablerad svensk säkerhets- och fredspolitik, bort från målet att främja kärnvapennedrustning, Norden kärnvapenfri zon (i Alva Myrdals efterföljd), arbete för nedrustning och omställning till civil produktion (i Inga Thorssons efterföljd), arbete för fredlig konfliktlösning (i Maj-Britt Theorins efterföljd) och arbetet för gemensam säkerhet (i Olof Palmes efterföljd).
Förkortningar som OSSE, ESK m fl har förlorat sin innebörd. Man hänvisar aldrig till Helsingforsöverenskommelsen eller FN-stadgan, utom när det gäller Rysslands göranden.
Partiskhet är lösenordet för Sveriges utrikes- och säkerhetspolitik.
PMets formulering ”Sverige är ett aktivt partnerland och vårt samarbete med Nato inom PFF har gradvis utvecklats och fördjupats” ter sig i detta ljus som ett öppenhjärtigt konstaterande att Sveriges fredssträvande politik är bytt mot rustad militär maktpolitik. Read the rest of this entry »