Archive for the ‘Ola Friholt’ Category

Ett bibliskt underverk?

Av Ola Friholt

Tankar inför ett femtonårsjubileum

Millennieskiftets statistikbesked
var fyrahundra döda fram till dess
av terrorhandlingar i hela världen.
Och efter femton år av krig mot terrorn
är resultatet trettitvåtusen,
en mångdubbling av terroroffren, trots
att kriget redan dödat två miljoner.
Vems terror är den största framgår klart:
främst USAs, med hjälp av hela Nato.

Vi frågar oss om denna felkalkyl
och bombningsstrategi var oavsedd?
Kanhända fanns ett annat mål, men dolt?
Var båda sidors mål för oss fördolda?

En röd arméfraktion på sjuttitalet
i Tyskland syftade till avklädning
av staten, avslöja dess dolda våld
och därmed värva folk för en förändring
av revolutionär natur. Det blev
fiasko. Statens våld bedömdes rätt,
och gillad laglig ordning återställdes.

Är ISIS´ tanke nu att trygghetskravet
ska tvinga till att Read the rest of this entry »

Vem kan tro på historien om Nine Eleven?

Av Ola Friholt

Det är nu 15 år sedan den ödesdigra dagen 11 september 2001. Sedan dess har kriget mot terrorismen utvecklats och krävt minst två miljoner liv och lika många psykiskt och fysiskt skadade, allt enligt en utredning från USAs läkarsällskap, ”Physicians for Social Responsibility” (med 50 000 medlemmar och medlem av Läkare mot kärnvapen).

Resultatet av kriget mot terrorismen är dessutom negativt även för väst. Idag har attentaten och offren i väst mångdubblats.

Lika anmärkningsvärt är att medborgarnas fri- och rättigheter i väst dramatiskt har urholkats. Kontrollen uppifrån är närmast total med avlyssning utan praktisk begränsning.

Hemliga fångläger med tortyr av godtyckligt fängslade har avslöjats i Polen, Tjeckien, Kosovo och Egypten, utöver de öppet erkända på Guantanamo, i Afghanistan och Pakistan. Ett sextiotal personer har suttit på Guantanamo i fjorton år utan rannsakan och dom från USA, som förr kallats ”Världens största demokrati”.

Den 11 september kan alltså kopplas till urholkning av demokratiska fri- och rättigheter, utomrättsligt dödande i stor skala, godtyckligt fängslande, officiellt påbjuden tortyr m m. Till detta kan läggas intensifierade rustningar och nya krig på bekostnad av fredlig dialog och konfliktlösning. Sveriges regeringar har följsamt godtagit både den officiella bilden av händelserna den 11 september 2001 och dess såväl militära som civila konsekvenser.

Det är ingen tillfällighet att avlyssningsstationerna på Lovön och Lerkil hör till världens största och att rymdforskningsstationen Esrange i Kiruna förmedlar satellitdata till USA/Nato för deras krigföring.

Och Sverige deltog i förmenta antiterrorkrig i Afghanistan och Libyen.

Det finns anledning att omvärdera hela utvecklingen under femton år och ifrågasätta själva den åberopade grunden för denna utveckling: raserandet av World Trade Centre.

Ifrågasättandet av den officiella beskrivningen av den händelsen började nästan omedelbart. Idag finns en hel litteratur som smular sönder den bild som är officiellt accepterad i väst. Vad var det som egentligen skedde, och vem låg bakom?

Betydande analyser gjordes av Andreas von Bülow, tidigare minister för teknologi och forskning i Helmut Schmidts regering i Tyskland, med boken ”CIA och 11 september” (2003) på Alhambra förlag. Professor David Ray Griffin har publicerat flera böcker, på svenska ”Motsägelser om 11 september”, Alhambra 2008, och ”WTC 7 och dess mystiska kollaps”, Alhambra 2010. Dessutom omfattande analyser på Internet, t ex Wood & Reynolds: ”The Star Wars Beam Weapons and Star Wars Directed Energy Weapons” (2006) och D A Khalezov: ”911thology: The Third Truth about 9-11” (2013), 1092 sidor.

För en sunt tänkande människa ter det sig orimligt att makthavare skulle kunna bedriva en politik som drabbar det egna folket. Ändå är detta vardagsmat sedan århundraden, med nittonhundratalet som eländets höjdpunkt. Då offrades långt över 100 miljoner liv även av ledare som kallade sig demokratiska. Det ansågs självklart att utkämpa världskrigen så som de utkämpades.

Likaså krigen för och emot kolonial befrielse och krigen för kontroll över råvarutillgångar och marknader. Och sedan årtionden dör cirka hundratusen människor varje dag i sviterna av världens orättvisor utan att särskilda insatser görs för att förhindra det.

De senaste åren har destabilisering och förstöring av stater stått på stormaktsprogrammet under uppenbart falska förevändningar men utan att väcka förvåning. Ansvariga är främst USA och England under medverkan av övriga Nato. Detta hindrar inte att majoriteten av Sveriges politiska partier och riksdagen liksom regeringen alltmer närmar sig Natomedlemskap, utan att gå in i den debatt som borde vara självklar i en demokrati.

Att ledare är beredda att offra tusentals av sitt eget och andra folk för tvivelaktiga mål är således väl belagt.

Det finns all anledning att tvivla på de förklaringar en stormakts ledare ger.

Den 11. 9. 2001 sägs alltså 19 muslimska flygkapare ha flugit in i World Trade Centres två högsta skyskrapor och därigenom fått dem att rasa till grunden. Read the rest of this entry »

Kärnvapen och andra vapen

Av Erni & Ola Friholt

Margot Wallström har utropat en feministisk utrikespolitik för Sverige. Inom den tecknades nyss ett värdlandsavtal med Nato, världens utan jämförelse starkaste militärallians. Avtalet permanentar flera gånger årligen återkommande militärmanövrer i stora delar av vårt lands luftrum, på landytan och i territorialvattnen. Sverige bekostar nödvändiga infrastrukturan-läggningar.

Militärmanövrerna samtrimmar svensk militär med Nato. Den underförstådda motståndaren är Ryssland, ständigt utpekat som aggressivt och hotfullt. Med den förklaringen flyttar Nato ständigt fram sina positioner mot Rysslands gränser. Eftersom Ryssland känner sig hotat utvecklas ett spel som leder till ökad spänning och krigsrisk, vilket i sin tur ger anledning att upprusta båda sidor.

Kapprustningen tar resurser från det civila samhället och skapar oro även där. Närmast ska det torkdrabbade Gotland utrustas med nya anläggningar, vapen och manskap. Kapprustning med ständigt nya vapen har bara ett slut: fattigdom och krig.

I denna situation önskar Sveriges regering förhandla fram ett förbud mot kärnvapen, det vapen som kärnvapenmakternas säkerhetstänkande ytterst vilar på och är det sista de skulle avstå från. Detta erinrar om myten om Sisyfos, mannen som dömts att baxa ett stenblock uppför en sluttning och som varje gång han nått toppen får se blocket rulla ner igen till utgångspunkten.

Den svenska regeringens feministiska Sisyfosarbete bortser ihärdigt ifrån att det är alla de andra vapnen som startar utarmande kapprustning och krigshot. De så kallade konventionella vapnen skördar dagligen och stundligen dödsoffer och skadade. Hur befängt det än kan låta, måste väl illusionen om säkerhet och fred genom de andra vapnen ha lockat till värdlandsavtalet med Nato?

Regeringen väljer att betala och samarbeta med ”de stora grabbarna”, de som i Serbien, Afghanistan, Irak, Libyen, Syrien, Jemen och Somalia med militära konventionella ”insatser” dödat över två miljoner människor på femton år och skadat ännu fler.

Deras svar på konflikter är endast ett: bombningar till underkastelse.

Därför får vi som svar ett evigt s k terrorhot.

Om den feministiska utrikespolitiken vore allvarligt menad, vore den givna politiken nedrustning, samtal och utbyte med den utpekade fienden, allt för avspänning i enlighet med Palmes kommission om gemensam säkerhet, alltså även motsidans säkerhet, och en verklig alliansfrihet.

Nu går färden åt motsatt håll, med kontraproduktiv handelsbojkott och anslutning till Natos våldsdoktrin.

Du lever farligt, Margot!

ERNI & OLA FRIHOLT

Om Samförståndsavtal med Nato om värdlandsstöd

Av Ola Friholt
För Fredsrörelsen på Orust

Ordförande och TFF Associate

Till Försvarsdepartementet

103 33 Stockholm

Re: Yttrande om promemorian om Samförståndsavtal med Nato om värdlandsstöd.

DS 2015:39 PM om värdlandsavtal

Fredsrörelsens organisationer har sent omsider fått ta del av denna promemoria. I hast vill nu Fredsrörelsen på Orust avge detta yttrande.

Det förtjänar att påpekas att den samlade fredsrörelsen i Sverige har genom en mer än hundraårig tradition av intresserad efterforskning och fördjupning i frågor om konflikter och konfliktlösning uppnått en fördjupad kunskap, oftast förmedlad av kända fredsforskare som Johan Galtung, Håkan Wiberg, Jan Öberg och av dem som vid svenska universitet inbjudits till talrika seminarier, alltså internationella profiler som nämnde Galtung, Noam Chomsky, Richard Falk, och böcker av Daisaku Ikeda, Howard Zinn och andra.

En överväldigande bevisning finns om att militära medel inte förmår lösa konflikter. Konfliktlösning och bestående fred måste eftersträvas och förverkligas med fredliga medel, avspänning, samarbete m m för att åstadkomma en gemensam säkerhet för alla konfliktande parter. Straff- och vedergällningstänkande är alltid kontraproduktivt. Rustning och allianser skapar hot och spänningar.

I detta ljus bör vi analysera det pågående arbetet med att vinna folkets stöd för ett värdlandsavtal med Nato, världens utan jämförelse starkaste militärallians med cirka 60 % av världens samlade militärutgifter.

Fredsrörelsen på Orust har följande synpunkter på detta PM om värdlandsavtal:

Avsnitt 3, Ärendet

Under de senaste tjugo åren har Sveriges regeringar stegvis och utan folklig debatt och information övergivit etablerad svensk säkerhets- och fredspolitik, bort från målet att främja kärnvapennedrustning, Norden kärnvapenfri zon (i Alva Myrdals efterföljd), arbete för nedrustning och omställning till civil produktion (i Inga Thorssons efterföljd), arbete för fredlig konfliktlösning (i Maj-Britt Theorins efterföljd) och arbetet för gemensam säkerhet (i Olof Palmes efterföljd).

Förkortningar som OSSE, ESK m fl har förlorat sin innebörd. Man hänvisar aldrig till Helsingforsöverenskommelsen eller FN-stadgan, utom när det gäller Rysslands göranden.

Partiskhet är lösenordet för Sveriges utrikes- och säkerhetspolitik.

PMets formulering ”Sverige är ett aktivt partnerland och vårt samarbete med Nato inom PFF har gradvis utvecklats och fördjupats” ter sig i detta ljus som ett öppenhjärtigt konstaterande att Sveriges fredssträvande politik är bytt mot rustad militär maktpolitik. Read the rest of this entry »

Dubbelspelet kring Ukraina

Av Ola Friholt
TFF Associate

Med den uttalade avsikten att underminera Vladimir Putins ställning i Ryssland har Natostaterna och övriga EUstater systematiskt förtigit Kievregimens vägran att följa de avtal den själv skrivit under.

Istället har Ryssland anklagats för dubbelspel och erövrarambitioner. Utvecklingen ser ut så här*:

1. Ukraina förhandlar med EU om ekonomiskt samarbete, vilket skulle innebära att bryta samarbetet med Ryssland. När president Janukovitj av sina ekonomer fick veta vad detta skulle kosta landet, avstod han från att underteckna det framförhandlade EU-avtalet.

2. Detta utlöste Maidanprotesterna, från grupper i västra Ukraina, vilka länge velat ansluta landet västerut. Dessutom deltog Janukovitjanhängare. Skottlossning utbröt från hus omkring torget, med okända skyttar. Detta tolkades som Janukovitjs ansvar.

3. Janukovic och Maidanledarna framförhandlade 21 feb 2014, tillsammans med Frankrikes, Tysklands och Polens utrikesministrar och en representant för Ryssland ett avtal, som gick ut på följande: a. Ömsesidig demobilisering av väpnade grupper.
b. Omedelbart arbete med författningsändringar, först för att begränsa presidentens befogenheter (som tidigare hänt efter den orangea revolutionen 2004).
c. Förhandling av ny författning att antas senast i december 2014.
d. Presidentval ska hållas i december genast efter att författningen antagits.
e. En nationell enhetsregering från båda sidor ska verka fram till valet i december 2014.

4. Underskrifterna på detta avtal ratificerades av Majdanrådet men avvisades av de hårdföra högeraktivisterna, som krävde omedelbar (lagstridig) avsättning av presidenten och förbud mot de två politiska partierna i östra Ukraina, d v s eliminering av den östliga politiska eliten.

5. Den 22 februari grep högerextremisterna makten och avsatte Janukovic som flydde till Ryssland. Read the rest of this entry »

A Swedish peace organization about Nobel’s Peace Prize

By Ola Friholt, Chairman of the Peace Movement of Orust and TFF Associate

To The Nobel Foundation, Stockholm
Att. Lars Heikensten
Executive Manager

Dear Sir,

Thank you for your letter dated 15th of January. It is always encouraging to be recognized and honoured by an answer welcoming continued exchange of views. We feel invited to write to you again.

As an active group within the peace movement we are mainly interested and familiar with the particular conditions connected with awarding a person the Nobel Prize for Peace. As we wrote to you recently, we are not at all satisfied with the level of respect shown by the Norwegian prize committee regarding the testament of Alfred Nobel and its explicit conditions for selecting a winner of the peace prize. The Norwegian committee is hardly having any respect at all for the instructions of Nobel, in spite of their explicit clarity. Read the rest of this entry »

 

Subscribe to
TFF PressInfo
and Newsletter
Categories